Att smycka sin lilla vän med ett vackert halsband är för många av oss ett sätt att visa kärlek. Jag vet själv vilken glädje det är. Men med exklusiva accessoarer följer ett stort ansvar, eftersom ett dyrt smycke måste vara helt säkert för hunden att bära. Det handlar om att förena estetik med trygghet, så att både du och din hund kan njuta av det lilla extra utan oro. Denna balans är särskilt viktig för våra allra minsta vänner, och jag har genom åren lärt mig vad som krävs för att skydda älskade minihundar.

Välj rätt smycke med fokus på säkerhet och kvalitet

När man investerar i ett finare smycke till sin hund är det lätt att falla för det som glimmar mest, men det absolut viktigaste är att börja med att granska säkerheten och materialet. Det är avgörande att göra ett genomtänkt val för att garantera hundens välbefinnande.

Materialval och design för att undvika faror

För en liten hund kan ett felkonstruerat smycke innebära en direkt fara. Att skapa en trygg hemmiljö handlar om allt från att undvika vanliga faror för hunden i hemmet till att välja hundvänliga växter för hemmet, och samma tankesätt gäller för smycken. Jag tittar alltid efter design som är slät och fri från vassa kanter eller smådelar som kan fastna. En annan risk är att små, lösa delar som berlocker kan lossna och sväljas. Därför föredrar jag smycken där dekorationer är ordentligt infattade. Välj hypoallergena metaller som kirurgiskt stål och titan, vilka är kända för att sällan orsaka hudreaktioner, eller ädelmetaller som silver och guld. Vissa raser, som till exempel toypudel och dvärgpudel, kan vara extra känsliga, vilket gör materialvalet ännu viktigare. Tänk också på din hunds temperament. En lugn hund kan bära ett finare smycke oftare än en mer aktiv och självständig ras som en Shiba – en liten japanare, där risken att fastna är större.

Låset är smyckets viktigaste detalj

Själva låsmekanismen är kanske den mest kritiska komponenten på ett hundhalsband. Ett för svagt lås kan gå upp vid lek, vilket leder till att det dyra smycket försvinner. Ett för starkt lås som inte ger vika om hunden fastnar kan å andra sidan leda till fruktansvärda olyckor. Jag rekommenderar att man noga överväger vilken typ av lås som passar bäst. För rena prydnadshalsband kan ett säkerhetslås, likt de på katthalsband, vara ett alternativ. Dessa lås öppnar sig vid ett visst tryck. För mer robusta smycken är ett starkt karbinlås eller ett boxlås att föredra. Oavsett typ, kontrollera alltid låsets funktion regelbundet och se till att det är lätt för dig att öppna, men omöjligt för hunden att råka öppna själv.

Daglig hantering och skötsel

För att säkerställa att smycket förblir en säker och vacker accessoar krävs daglig uppmärksamhet och regelbunden vård. Det är dessa små rutiner som gör den stora skillnaden för både hundens komfort och smyckets livslängd.

Rutiner som skyddar både hund och smycke

Ett vackert smycke är tänkt att förgylla tillvaron, men det betyder inte att det ska bäras dygnet runt. Precis som vi tar av oss våra egna smycken när vi sover eller tränar, bör vi göra detsamma för våra hundar. Jag har som vana att alltid ta av finare halsband när det är dags för bus och lek, när hunden ska vara ensam hemma eller när den sover. Detta minimerar risken för att smycket fastnar eller skadas. Passformen är också A och O. Det ska finnas plats för en till två fingrar mellan halsbandet och hundens hals. Ett för löst halsband kan lätt fastna i något, medan ett för tajt är obekvämt och kan orsaka skavsår. Skapa en rutin där du varje dag känner efter så att passformen är korrekt och samtidigt inspekterar smycket.

Regelbunden inspektion och rengöring

Smuts, hudavlagringar och fukt kan samlas under ett halsband och leda till hudproblem. Därför är regelbunden rengöring en viktig del av underhållet. Hur du rengör beror på materialet, men en mjuk trasa fuktad med vatten och en mild, djurvänlig tvål brukar fungera. Var noga med att torka smycket helt torrt innan du sätter på det igen. Under rengöringen har du ett perfekt tillfälle att inspektera varje länk, infattning och lås. Dra lätt i kedjan för att känna efter svaga punkter och vicka försiktigt på eventuella stenar. Upptäcker du en skada, hur liten den än är, ta av smycket omedelbart och låt en professionell juvelerare laga det. Att använda ett skadat smycke är att be om problem.

Planera för det oväntade

Även med den bästa omsorgen kan saker gå fel. Att ha en plan för förlust, skada eller för hur man hanterar smycken som inte längre används är en viktig del av ett ansvarsfullt ägande.

Försäkring och spårning vid förlust

Trots alla försiktighetsåtgärder kan olyckan vara framme. Ett värdefullt smycke kan försvinna eller skadas. För riktigt dyra pjäser kan det vara klokt att se över sin hemförsäkring eller teckna en separat allriskförsäkring. Dokumentera alltid ditt köp med kvitton och ta tydliga bilder på smycket. För den tekniskt intresserade finns det idag även små GPS-trackers. Det finns allt från enklare Bluetooth-trackers för närhetssök till avancerade GPS-sändare som låter dig följa hunden i realtid via en app, vilket kan vara en ovärderlig trygghet om din lilla vän skulle springa bort med sitt dyrbara smycke.

Vad gör du med skadade eller oönskade smycken?

Ibland blir ett smycke helt enkelt liggande. Kanske har det gått sönder, blivit omodernt eller så har din hund vuxit ur det. Istället för att låta värdefulla material som guld, silver eller diamanter samla damm, finns det smarta och lönsamma alternativ. Ett trasigt guldsmycke har fortfarande ett betydande metallvärde. Om du har ett smycke som du inte längre använder kan det vara en god idé att sälja det. För detta ändamål är det en stor fördel att använda sig av tjänster som Diamantbrev som på ett säkert och försäkrat sätt hjälper dig att få en professionell värdering och sälja dina gamla guldföremål. Det är ett klokt sätt att frigöra kapital från något som inte längre kommer till användning, pengar som du istället kan investera i ett nytt, säkrare smycke till din hund.

Glittrande accessoarer som en del av er gemensamma resa

Att välja och vårda ett smycke till sin hund är i slutändan så mycket mer än bara en materiell handling. Det är en förlängning av den omsorg och kärlek vi känner för våra små familjemedlemmar. Varje gång jag fäster ett halsband ser jag det som en påminnelse om det band vi delar och det ansvar jag har för min väns välmående. Genom att vara noggrann, uppmärksam och proaktiv kan vi se till att dessa vackra accessoarer förblir just det, glädjande symboler för vår gemensamma resa, fria från oro och risker. Det är då de glittrar som allra vackrast.

För oss hundägare är hemmet inte bara vår egen borg, det är hela världen för våra små fyrbenta familjemedlemmar. En av de viktigaste lärdomarna jag har gjort under mina år med småhundar är att ett tryggt hem handlar om så mycket mer än mjuka bäddar och roliga leksaker. Det handlar också om att skydda dem från de dolda faror som kan lura i skrymslen och vrår. En vanlig men ofta missförstådd gäst är silverfisken. Även om den lilla insekten i sig sällan är problemet, kan vår reaktion på den skapa en osäker miljö för våra hundar. Låt oss tillsammans gå igenom hur vi kan hantera dessa och andra skadedjur på ett sätt som sätter hundens säkerhet först.

Silverfiskar och faran med fel bekämpning

Jag stöter ofta på frågor om silverfiskar, de små, silverglänsande insekterna som snabbt pilar iväg när man tänder lampan i badrummet eller köket. Det första och viktigaste att veta är att silverfisken i sig är helt ofarlig för din hund. De varken biter, sticker eller sprider sjukdomar som kan drabba husdjur. Om din hund mot förmodan skulle lyckas fånga och äta en är den inte giftig. Deras närvaro är snarare ett tecken på något annat, oftast en för hög luftfuktighet. De trivs där det är fuktigt och varmt och livnär sig på stärkelse och cellulosa, vilket kan vara allt från tapetklister och bokryggar till hudavlagringar och matrester. Även om de kan orsaka skada på egendom, är den direkta risken för din hund minimal.

Den verkliga faran uppstår när vi bestämmer oss för att bli av med dem. Många konventionella insektsmedel innehåller starka kemikalier som kan vara mycket skadliga för en liten hund. Deras låga kroppsvikt och närhet till golvet gör dem extra sårbara för medel som sprayas längs lister eller i sprickor. Pulver kan fastna i pälsen och slickas i, och ångor kan irritera deras känsliga andningsvägar. Det är avgörande att förstå hur man använder insektsmedel på ett säkert sätt i hem med husdjur för att undvika olyckor. Att skydda sin hund handlar inte bara om att eliminera skadedjuret, utan att göra det med kunskap och omsorg.

Skapa en ogästvänlig miljö för skadedjur men en trygg oas för din hund

Det absolut bästa sättet att hantera skadedjur är att göra sitt hem så ogästvänligt för dem som möjligt, utan att kompromissa med trivseln för dig och din hund. Förebyggande åtgärder är A och O, och det är oftast enklare än man tror. Det handlar om att ta bort det som skadedjuren behöver för att överleva: mat, vatten och skydd.

Fukt är fienden och städning är din superkraft

Eftersom silverfiskar och många andra kryp älskar fukt är det här du ska börja. Se till att du har god ventilation i badrum och källare. En avfuktare kan vara en fantastisk investering för fuktiga utrymmen. Reparera eventuella läckande kranar eller rör direkt. Nästa steg är städningen. Regelbunden och noggrann dammsugning, särskilt i hörn, längs lister och under möbler, tar bort både ägg och födokällor som damm och hudrester. Förvara all mat, inklusive din hunds torrfoder och godis, i lufttäta behållare. En öppen påse hundmat i ett skåp är en inbjudan till inte bara silverfiskar, utan även skafferiskadedjur som brödbaggar och mjölbaggar.

Säkra metoder när problemet redan finns

Om du redan har ett problem med skadedjur finns det säkrare metoder att ta till än starka kemikalier. Kiselgur (Diatomaceous Earth) är ett naturligt pulver som är ofarligt för hundar men dödligt för insekter med exoskelett eftersom det torkar ut dem. Pudra ett tunt lager där du sett aktivitet. Fällor kan också vara effektiva. Det kan handla om klisterfällor utan gift eller särskilda dosor med lockbete som är konstruerade så att en nyfiken hund inte kan komma åt innehållet. För att uppnå bästa resultat och känna dig helt trygg är det ovärderligt att ta del av professionella råd och en komplett guide som visar hur man hanterar silverfisk på ett säkert sätt, vilket säkerställer en effektiv och husdjurssäker lösning. Kom ihåg att huskurer som ättika sällan är effektiva för att lösa problemet på lång sikt.

När silverfisken bara är toppen på isberget

Silverfiskens närvaro kan vara en bra påminnelse om att se över hemmets försvar mot andra, betydligt farligare, skadedjur. Till skillnad från silverfisken utgör vissa kryp och gnagare ett direkt hot mot din lilla hunds hälsa.

Gnagare och risken för sekundärförgiftning

Råttor och möss kan sprida sjukdomar via sin avföring och urin, och de bekämpningsmedel som används mot dem utgör en allvarlig risk. En av de största farorna är sekundärförgiftning, som kan inträffa om en hund får i sig en förgiftad gnagare. Symtomen kan vara allvarliga och livshotande. Om olyckan är framme och du misstänker att din hund har blivit förgiftad, agera omedelbart. En ovärderlig resurs i sådana akuta situationer är Giftinformationscentralen som kan ge professionell rådgivning.

Kackerlackor parasiter och andra hot

Kackerlackor är en annan allvarlig hälsorisk. De kan kontaminera mat och vatten med bakterier som salmonella, vilket är farligt för både människor och djur. Andra hot kommer i form av parasiter. Vägglöss kan bita hundar precis som de biter människor, vilket orsakar klåda och obehag. Fästingar, även om de är vanligare utomhus, kan följa med in och bära på allvarliga sjukdomar. Det är därför viktigt att proaktivt skydda sin hund mot olika sorters ohyra med förebyggande behandling. Att ha en god överblick över vanliga skadedjur i hemmet kan ge ytterligare insikt i vad man bör vara vaksam på. Om du misstänker ett angrepp av mer allvarliga skadedjur som kackerlackor eller vägglöss, tveka aldrig att kontakta en professionell skadedjursbekämpare och var tydlig med att du har husdjur så att de kan anpassa sina metoder.

Ett tryggt hem är en kärleksförklaring till din hund

Att skydda våra små hundar från skadedjur handlar i slutändan om medvetenhet och förebyggande. Det handlar om att se sitt hem med nya ögon och förstå hur små förändringar i våra dagliga rutiner kan göra en enorm skillnad för våra hundars säkerhet och välbefinnande. Genom att kontrollera fukt, städa noggrant, förvara mat säkert och välja ofarliga bekämpningsmetoder skapar vi inte bara ett hem fritt från oönskade gäster, vi bygger också en trygg och kärleksfull fristad. Varje åtgärd vi vidtar, från att täta en springa till att välja en säker fälla, är en tyst kärleksförklaring till den lilla varelse som litar på oss för allt. Vårt hem är deras värld, låt oss göra den så säker vi bara kan.

Att fylla hemmet med växter skänker liv och färg åt tillvaron. Som hundägare, och särskilt till en liten hund, vet jag hur mycket glädje både växter och djur kan ge. Men vår kärlek till grönska får inte ske på bekostnad av våra fyrbenta familjemedlemmars säkerhet. Många vanliga krukväxter och snittblommor kan faktiskt vara giftiga för hundar. Den här artikeln är tänkt som en guide för dig som vill skapa ett vackert och levande hem där både du och din lilla hund kan trivas tryggt tillsammans.

Varför växtsäkerhet är extra viktigt för små hundar

Små hundar är ofta nyfikna av naturen. Deras mindre storlek gör dem också mer sårbara för gifter – en mindre mängd av ett skadligt ämne kan få större konsekvenser för en liten kropp jämfört med en stor. Jag har själv sett hur mina små vänner gärna utforskar världen med nosen och ibland även med munnen. En nedfallen bladbit eller en lockande blomma på låg höjd kan snabbt hamna i fel mun. Valpar och unghundar är särskilt benägna att tugga på saker i sin omgivning, inklusive växter, som en del av sin upptäckarlust eller för att lindra kliande tandkött. Därför är det A och O att vi som ägare är medvetna om vilka växter som utgör en risk och aktivt skapar en säker miljö.

Vanliga fällor i fönsterkarmen: Giftiga växter att se upp för

Listan över växter som kan vara skadliga för hundar är tyvärr ganska lång. Vissa orsakar endast mildare magbesvär som kräkningar eller diarré, medan andra kan leda till allvarliga förgiftningar med symptom som skakningar, kramper, andningssvårigheter och i värsta fall vara livshotande. Det är inte alltid lätt att hålla reda på alla, men att känna till några av de vanligaste bovarna är en bra början. Många av dessa är populära både som krukväxter och i trädgården.

Liljeväxter och lökväxter

Många växter som tillhör liljefamiljen eller växer från lökar är giftiga för hundar. Symptomen kan variera kraftigt.

• Fredskalla: Kan irritera mun och svalg samt ge magbesvär.
• Påsklilja, Tulpan, Hyacint, Amaryllis, Tazett: Särskilt lökarna innehåller irriterande ämnen och toxiner som kan orsaka kraftiga kräkningar, diarré, dreglande och i allvarliga fall hjärtrytmrubbningar eller andningsproblem. Även bladen och blommorna kan vara giftiga.
• Liljekonvalj: Hela växten, inklusive vattnet den stått i, är mycket giftig och kan orsaka allvarliga hjärtproblem.
• Höstkrokus: Extremt giftig, kan orsaka blodiga kräkningar och diarré, leverskador, njurskador och benmärgsdepression.

Vanliga julväxter

Flera av våra älskade julblommor utgör tyvärr en risk för nyfikna hundar.

• Julstjärna: Växtsaften är irriterande och kan ge sveda i mun och svalg samt magbesvär.
• Julros: Innehåller ämnen som kan ge magbesvär och i större mängder påverka hjärta och njurar.
• Amaryllis, Hyacint, Tazett: Som nämnts ovan är lökarna giftiga och kan orsaka magproblem.

Populära krukväxter

Många trendiga och vanliga gröna växter kan orsaka obehag om hunden smakar på dem.

• Monstera: Kan ge sveda i munnen och svalget samt magbesvär.
• Gullranka: Irriterande växtsaft kan orsaka obehag i munnen och magproblem.
• Garderobsblomma (Zamiakalla): Växtsaften kan orsaka sväljningssvårigheter, magbesvär och irritation i ögonen.
• Cyklamen: Innehåller saponiner som kan orsaka illamående, kräkningar och diarré.
• Prickblad (Dieffenbachia): Kan orsaka intensiv irritation i munnen, svullnad och svårigheter att andas.
• Murgröna: Bladen innehåller ämnen som kan ge magbesvär.

Vissa utomhusväxter som tas in eller finns i trädgården

Buskar och träd som är vanliga i trädgårdar kan vara mycket farliga om hunden får i sig delar av dem.

• Oleander: Mycket giftig, kan orsaka allvarliga hjärtproblem och vara dödlig.
• Azalea och Rhododendron: Kan orsaka kräkningar, diarré, dreglande, svaghet och i allvarliga fall hjärtkollaps. Mer information om giftiga växter som Rhododendron finns att läsa online.
• Hortensia: Blad och blommor innehåller ett ämne som liknar cyanid och kan orsaka magbesvär.
• Idegran: Hela växten, särskilt barren och fröna (men inte det röda fruktköttet), är extremt giftig och kan orsaka plötslig död genom hjärtstillestånd.
• Ekollon och eklöv: Innehåller tannin som irriterar mage och tarm och kan orsaka njurskador vid stort intag.

Sagopalm – en särskild varning

Trots namnet är detta ingen äkta palm utan en kottepalm (cykad). Den är extremt giftig för hundar och blir allt vanligare som krukväxt. Alla delar av växten är farliga, särskilt fröna. Intag kan leda till svåra kräkningar, blodig avföring, leversvikt, och är ofta dödligt även med behandling.

Det är också värt att nämna att det inte bara är själva växten som kan vara farlig. Vattnet i vasen från vissa snittblommor (som liljekonvalj) kan bli giftigt, och även växtnäring och bekämpningsmedel som används kan vara skadliga. En omfattande lista över giftiga växter finns hos Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), men kom ihåg att ingen lista är helt komplett. Är du osäker på en växt, kontakta alltid SVA eller din veterinär för säkerhets skull. Symptom på förgiftning kan inkludera dreglande, kräkningar, diarré, slöhet, vinglighet, kramper och andningssvårigheter. Om du misstänker att din hund ätit något olämpligt, är det alltid bäst att vara på den säkra sidan och kontakta veterinär omedelbart.

Gröna glädjeämnen: Säkra och vackra växter för hundhemmet

Som tur är behöver du inte välja mellan ett grönt hem och en säker hund! Det finns mängder av vackra och lättskötta växter som anses vara ofarliga för hundar. Att välja dessa alternativ ger sinnesro och låter dig njuta av både dina växter och din lilla väns sällskap utan oro. Även om det alltid är bäst att försöka avskräcka hunden från att tugga på växter överhuvudtaget (stora mängder av även ofarliga växter kan teoretiskt orsaka lättare magbesvär), utgör dessa sorter ingen förgiftningsrisk.

Här är några exempel på populära och hundvänliga växter, grupperade för enkelhetens skull:

Lättskötta och tåliga favoriter

• Ampellilja (Spider Plant): En klassiker som är otroligt tålig, lättskött och luftrenande. Helt ofarlig för hundar.
• Peperomia-arter (t.ex. Peperomia Obtusifolia – ‘Baby Rubber Plant’): Finns i många varianter med tjocka, dekorativa blad. Ofarliga och trivs i indirekt ljus. Förväxla ej med Fikus/Gummiplanta som är giftig.
• Gullranka (Baby’s tears / Soleirolia soleirolii): Observera att detta INTE är samma som den giftiga Gullrankan (Epipremnum aureum). Denna lilla, marktäckande växt är ofarlig och fin i amplar eller som ‘matta’ i större krukor.

Blommande och eleganta val

• Orkidéer (Phalaenopsis-släktet): De vanligaste fjärilsorkidéerna är säkra för hundar och ger en elegant touch.
• Afrikansk viol (Saintpaulia): Små, söta och blommar vackert i olika färger nästan året runt. Helt säker för din hund.
• Gloxinia: Festliga, klockformade blommor i starka färger som är ofarliga.
• Kamelia: Vackra, rosliknande blommor, ofta odlade utomhus men kan tas in. Säker för hundar.

Palmer och palmliknande växter

• Äkta palmer (t.ex. Arekapalm, Bergpalm, Guldpalm): Ger en härlig tropisk känsla och är ofarliga. Se upp för Sagopalmen som *inte* är en äkta palm och är mycket giftig.
• Flasklilja (Ponytail Palm / Beaucarnea recurvata): Trots namnet är detta en suckulent med en karaktäristisk svullen stam och långa, smala blad. Ofarlig och tålig.

Växter med dekorativa blad

• Calathea (Moses stentavlor): Kända för sina vackra bladmönster som ofta ‘sover’ (reser sig) på natten. Säker för hundar och trivs i lite skuggigare lägen.
• Mosaikplanta (Fittonia): Har distinkta blad med färgade nerver i vitt, rosa eller rött. Säker och trivs i hög luftfuktighet.

Ätbara och säkra örter

• Basilika, Persilja, Rosmarin, Timjan, Mynta: Många vanliga köksörter är säkra för hundar i små mängder och kan odlas i köksfönstret. Undvik dock lök- och vitlökssläktingar som gräslök.

En bra resurs för att hitta fler säkra alternativ och dubbelkolla växter du är osäker på är listor som sammanställts av djurskyddsorganisationer eller veterinärer. Cadet Pet har till exempel en lista som inkluderar både giftiga och säkra växter, vilket kan vara en bra utgångspunkt.

Skapa en trygg oas: Praktiska tips för växtägande hundägare

Att välja säkra växter är det viktigaste steget, men det finns fler saker du kan göra för att skapa en harmonisk och säker miljö för din lilla hund. Mitt bästa råd är att alltid tänka förebyggande. Identifiera alla växter du har hemma. Är du osäker på namnet? Ta en bild och fråga i en blomsterhandel eller använd en växtidentifieringsapp. När du vet vad du har, kolla upp om de är giftiga för hundar. Om du har växter som är giftiga, behöver du inte nödvändigtvis göra dig av med dem om du älskar dem, men du måste se till att de är absolut oåtkomliga för din hund. Placera dem högt upp i amplar, på hyllor eller i rum dit hunden inte har tillträde. Tänk på att även nedfallna blad och blommor kan vara farliga.

Håll också uppsikt över din hund, särskilt om den är ung eller ny i hemmet. Lär den tidigt vad den får och inte får tugga på. Om du ser att din hund visar intresse för en växt, avled den med en leksak eller ett tuggben. Se till att din hund har tillgång till säkra och lämpliga saker att tugga på, så minskar risken att den ger sig på växterna av tristess eller tuggbehov. Även om en växt är klassad som säker, är det klokt att placera den utom räckhåll om din hund är en ivrig tuggare, för att undvika eventuella magbesvär från att äta stora mängder växtmaterial. Var extra försiktig med nya växter du tar hem – även om de är ofarliga kan jorden innehålla gödningsmedel som inte är bra för hunden att få i sig. Att skapa en säker miljö handlar om att vara medveten och proaktiv, precis som med andra faror i hemmet, som viss mat eller kemikalier.

När olyckan är framme: Att agera vid misstänkt växtförgiftning

Även med de bästa förebyggande åtgärderna kan olyckan ibland vara framme. Om du misstänker att din hund har tuggat på eller ätit en giftig växt, är det viktigt att agera snabbt. Försök inte att själv framkalla kräkning om inte en veterinär uttryckligen instruerat dig att göra det, eftersom det ibland kan förvärra situationen beroende på vilken växt det rör sig om. Kontakta omedelbart veterinär eller ett djursjukhus med jouröppet. Ju snabbare din hund får vård, desto bättre är prognosen.

När du ringer, var beredd att uppge vilken växt du misstänker att hunden ätit (ta om möjligt med en bit av växten eller en bild till veterinären), hur mycket du tror att den fått i sig, när det hände och vilka symptom hunden eventuellt visar. Var uppmärksam på tecken som kräkningar, diarré, ökad salivering, slöhet, darrningar, andningssvårigheter eller kramper. Även om hunden inte visar några symptom direkt, är det ändå klokt att ringa för rådgivning, då vissa gifter kan ha en fördröjd effekt. Att veta vart man ska vända sig, som att till exempel ha kontaktuppgifter till din veterinär eller en jouröppen klinik, är avgörande i en akut situation.

Ett hem i harmoni: Där grönska och hundglädje möts tryggt

Att dela sitt liv med en liten hund är en fantastisk gåva. De ger oss så mycket kärlek, skratt och sällskap. Vårt ansvar som ägare är att ge dem ett tryggt och kärleksfullt hem där de kan blomstra. Att samtidigt kunna njuta av växternas skönhet och lugnande inverkan är fullt möjligt, bara vi gör det med kunskap och omsorg. Genom att välja hundvänliga växter och placera eventuella riskväxter utom räckhåll, skapar vi en miljö där både två- och fyrbenta kan koppla av och trivas. Det handlar om att hitta balansen, att vara informerad och att alltid sätta vår lilla väns välmående främst. Då kan vi skapa ett hem fyllt av både grönskande liv och villkorslös hundglädje.

När man skaffar en hund behöver man plötsligt tänka efter lite mer både när man är hemma och borta. Om man tidigare haft varken barn eller djur tänker man oftast inte på giftiga saker och andra faror. En liten hund kan ta sig in på de minsta ställen och det bör man tänka på redan innan man får hem sin hund.

Giftiga saker

 

Det finns en hel del saker i hemmet som faktiskt är giftiga för hunden. Ibland resulterar det bara i en lite dålig mage, men vissa saker kan vara dödliga. Man bör till exempel fundera lite över vilka rengöringsmedel man använder. När man till exempel tvättar golvet kanske hunden inte bör vara i det rum som tvättas utan det är bättre att låta golvet torka först.

Det finns också en hel del växter som är giftiga för hunden och det kan vara bra att ställa undan dem högt upp så att hunden inte kommer åt dem. I de allra flesta fall brukar hundar inte äta krukväxter men det kan hända att de äter gräs och annat grönt.

Även i köket finns det en hel del saker som hunden inte bör få i sig. Kakao och choklad är två saker som rent av kan vara dödliga. Även lök är giftigt för hunden och salt i för stora mängder kan orsaka förgiftning.

Saker man inte tänker på

Det finns en hel del saker man kanske inte tänker på i vanliga fall, men som kan vara riktigt farliga för den lilla hunden. En sådan sak som ett öppet toalettlock kan vara förödande. Då kan det vara klokt med en ny toalettsits som stänger sig själv, och ett lock i porslin som är så pass tungt att hunden inte kan knuffa undan det.

Gör trädgården hundsäker

Om man har en trädgård bör även den göras så pass säker att hunden kan vistas där. Då kan man släppa ut den lös, om än under uppsikt. Ett bra staket är av yttersta vikt och man måste se till att det är helt tätt. Dessutom bör man se till att hunden inte kan komma åt att äta några farliga saker i trädgården. Det kan vara bra att lägga ut lite leksaker till hunden, och även en vattenskål kan vara bra att ha på plats.

Småhundar är mer utsatta

Överlag är småhundar mer utsatta för faror och olyckor än vad större hundar är. Det kan bero på att de mindre hundarna har en tendens att äta mer olämpliga saker än större hundar. Små hundar kan också ta sig igenom mindre springor och öppningar än större raser och dessutom kan det vara otroligt svårt att hålla koll på den lilla hunden hela tiden.

Pudeln är en ras som har funnits länge i Europa. Det finns målningar från 1400-talet där pudlar förekommer. Den stora pudeln avlades ursprungligen fram för att apportera i vatten medan de små pudlarna främst var sällskapshundar.

 

Pudlar i alla storlekar är härliga hundar som dessutom tillhör en av de mest intelligenta raserna. De tycker om att gå promenader i skog och mark och även de små pudlarna tar sig för det mesta fram obehindrat i alla slags miljöer. Det finns dock vissa underlag som kan vara svårt för toypudeln och dvärgpudeln. Små hundar har svårt att ta sig fram i djup snö och därför är det viktigt att vara noggrann med snöröjningen under vinterhalvåret. Bor du i ett hus med en stor uppfart kan det bli svårt att hålla den snö och halkfri med endast en snöskyffel. Att använda en rejäl Saltspridare underlättar jobbet och gör att både du och din lilla dvärgpudel kan ta sig fram utan att halka.

Toypudeln och dvärgpudeln

Toypudeln är den allra minsta pudeln med en mankhöjd på 24-28 cm. Dvärgpudeln är något större med en mankhöjd på 28-35 cm. Egenskaperna hos toypudel och dvärgpudel är likartade och egentligen är det endast storleken som skiljer dem åt.

Pudelns specifika egenskaper

Pudeln räknas till rasgruppen sällskapshundar vilket gör att den är ett trevlig sällskap i de flesta familjer. Pudeln har ett vänligt sinne, är social och trivs i en familj. Den bör inte lämnas ensam för mycket. Pudeln är energisk, glad och snabbtänkt och trivs med andra djur. De små pudlarna är friska och lever ofta i upp till 15 år. Även äldre pudlar är lekfulla med mycket energi.

Pudelns päls är tjock och vattenavstötande. Den fäller inte hår men däremot måste pälsen trimmas regelbundet. Med andra ord blir städningen i hemmet enklare men en del tid måste istället läggas på hårklippning. Tassar och nos behöver maskinklippas ungefär var sjätte vecka. Är du osäker på hur du ska klippa din pudel finns det professionella hundtrimmare som kan hjälpa din pudel att få en välvårdad päls.

Välja hundras

Innan det är dags att köpa en hund är det viktigt att fundera igenom vilken hundras som passar dig. En toypudel eller en dvärgpudel är förmodligen inte rätt val om du vill vara ute och jaga i skogen. Däremot passar de små pudlarna både den som vill gå några promenader om dagen och den som trivs med medellånga promenader i skogen. Är du riktigt hurtig och vill gå flera mil om dagen finns det andra raser som klarar det bättre. Pudeln passar bra som utställningshund och pälsen går att trimma i elegant stil.

Den lilla pudeln är en härlig hund som kommer att bli en självklar familjemedlem. En stor fördel med små hundar är att de är lättare att hantera och går att enkelt lyfta upp när det behövs. Att du slipper rolla dina kläder för att bli av med hundhår är ytterligare ett plus!

Hunden är inte endast människans bästa vän, den är även kopplad till olika nationaliteter – det vill säga det land där hunden framavlades först. För det finns en anledning till att den ena heter fransk bulldog, engelsk bulldog eller amerikansk bulldog. I denna artikel kommer fokus ligga på hundrasen Shiba – en liten japanare!

Kort historik

Namnet på denna mindre hund är Shiba och antas betyda liten/mindre på dialektal japanska. Från början var Shiba en nationalras till hund och fanns endast i Japan. Den var framtagen för att bedriva jakt på fågel och småvilt, när engelska jakthundar så som pointrar och settrar importerades under senare delen av 1800-talet – blev jakt en ny sport i Japan. Korsningar mellan Shiba och andra europeiska hundraser blev allt vanligare och den renrasiga japanska Shiba hunden riskerade faktiskt att försvinna helt under 1920-talet. För att undvika att detta skulle ske, engagerade sig japanska kennlar och jägare för att säkerställa rasens överlevnad. De utformade en rasstandard för Shiba hunden, för att bevara hundrasen. År 1937 blev Shiba hunden en officiell japansk hundras och ursprungsrasen finns idag bevarad både i Japan och resten av världen.

Användningsområden och hälsa

Hundrasen Shiba var ursprungligen framavlad för att bedriva jakt på fågel och småvilt. Idag är den en sällskapshund, familjehund och jakthund. Hundrasen är erkänd för att vara en duktig spårhund, dresserad i lydnad och konster. Idag passar hunden även till agility och andra typer av aktiviteter där det gäller ha en god uppfattningsförmåga och vara kvicktänkt! Shiba hunden är en frisk hundras och lever precis som japanerna relativt länge, upptill 16 år gamla är inte ovanligt för rasens levnadslängd. På Svenska Kennelklubben kan ni hitta godkända uppfödare av hundrasen Shiba.

Mentalitet och Personlighet

Hundrasen Shiba har mycket av ursprungsbeteendet kvar i sin personlighet, vilket även innebär att rasen kan vara aningen reserverad mot främlingar. Shiba är en mindre hund men med mycket stor stolthet, självständighet och nyfikenhet, trots storleken. Hundrasen läser människors kroppsspråk lätt, känner trofasthet till flock och ledare. Är du intresserad av att införskaffa en japansk Shiba, då kan det vara bra att vara medveten om att den kräver en del fostran, regler och förståelse. Hundrasen är intelligent, kvicktänkt och alert! Det gäller helt enkelt att hänga med i svängarna om du har en Shiba som sällskapshund.

Storlek och utseende

Hunden skall ha mycket proportionerligt utseende, muskulös och med en god benstomme, dess rörelsemönster skall vara snabbt och energiskt. Mankhöjd för hanar bör ligga mellan 38,5 och 41,5 och tikar ca: 2 cm mindre i mankhöjd. Helhetsintrycket ska vara en liten och proportionerlig hund, starkt byggd och muskulös och med god benstomme. Hundrasen är mycket aktiv och kräver stimulans och motion – ger du hunden detta kommer den vara lugn och slappna av däremellan.

Aveln av hundar har pågått länge och det beror på att människan haft ett intresse av att utveckla och förändra raser genom att framhäva vissa egenskaper hos djuren. Exempelvis har man önskat stora, starka hundar som vakthundar, jakthundar som är bra på att söka upp vilt eller andra egenskaper. När man började tänka mer på att ha hund enbart som sällskap, uppstod ett behov av lite mindre hundar. Hundar som helt enkelt inte tog så stor plats och som inte hade så häftigt temperament. Då startade en ström av påhittighet att infinna sig inom avelsbranschen, men det kostar pengar att ha hund eller driva uppfödning. Ibland kanske man behöver tillskott i ekonomin för att ha råd med detta intresse. Då kan ett besök hos enklare faktiskt var det enklaste sättet att ordna sin finansiering.

Kanintax

Alla känner vi till den ståtliga och ibland egensinniga hundrasen tax, som är väldigt populär. Dock har aveln utvecklat både dvärgtax och kanintax. Vid en snabb jämförelse får en kanintax inte ha större bröstmått än 30 cm, en dvärgtax mellan 30-35 cm och en normalstor tax över 35 cm i bröstmått. Varför uppfödare vill avla på storleken på detta sätt är oklart, men det finns ett intresse för mindre hundar, speciellt för personer som bor i storstäder och inte har så stort utrymme för ett husdjur. Eftersom taxen är en förhållandevis populär ras, är det kanske inte konstigt att utvecklingen lett till denna indelning efter storlek.

Världens minsta chihuaua

En av de minsta raserna i världen är chihuauan och inom rasen finns några exempel av otroligt små hundar. Hunden Milly är troligen den minsta som funnits. En normalstor chihuaua är oftast mellan 15-25 cm stor men lilla Milly är endast 6,5 cm lång. Därför är det ett antagande att just denna hund har en genetisk mutation som gjort henne så väldigt liten.

Små hundar i kopp eller glas

Idén med urgulliga foton på pyttehundar i en tekopp eller ett vinglas har blivit en trend på nätet. Använd sökord som chihuahua i tekopp eller liknande, då dyker det upp mängder av söta små hundar som sitter i något och vem kan motstå dessa!

Moral i avelsbranschen

De här små pyttehundarna är bedårande, men som alltid när det gäller djur bör man fundera över hur sunt det är för djur att människan avlar och experimenterar på dem. Det finns vissa hundraser som fått stora problem med exempelvis andningsvägarna för att människan tyckt det var gulligt att avla på platta nosar.

Vad sker med en ras om man medvetet avlar på gener som gör djuren mindre än naturen hade tänkt? Tamhunden idag har kommit långt från sin vilda förfader och är totalt beroende av oss människor och dessa väldigt små hundar blir än mer beroende av oss. Är det kanske det som är meningen?